Visst är det bra att Regeringen beslutat att 165 miljoner av de mer än 400 miljoner de hitintills sparat in på skolan ska åter i form av elevhälsa stöd, men hur ska de fördelas? Med tanke på hur strora bristerna nu är i skolorna lär de inte räcka långt. Det låter som mycket pengar men i slutändan blir det som i sagan om skräddaren- ”Det bidde en tumme” .
Om vi ser konkret till hur många elever som redan nu mår dåligt, mobbningen som åter igen ökar,hur lite resurser som finns oavsett att det nu åter igen är allmän inkludering i vanliga klasser oavsett behoven av mindre klasser med elevresurser.
Många klasser är idag alldeles för stora för att eleverna ska klara av nå uppsatta mål. De elever som har svårt med koncentrationen har svårt tillgodogöra sig undervisningen,oron som stöket i en stor klass kan innebära gör att de blir oroliga och stör de andra eleverna- vilket leder till att alla elever får svårt nå målen.
Att storsatsa på matematik är bra, men det hade vart än bättre att satsa på större resurser och se till att skolorna har råd anställa elevassistenter ige.
De senaste nyheterna är även att besparingarna ska öka med att dra in ca 5000 gymnasielärartjänster. Här biter sig Regeringen i rumpan då det är deras framtida arbetsslavar de nu ger än mindre möjligheter nå målen för gå ut med yrkesutbildning.
De senaste veckorna har jag sökt igenom Stockholm med kranskommuners hemsidor,och noterat att de flesta tagit bort de blanketter där skolorna kan ansöka om extra stödbidrag för de elever som har behov av kompensatoriska hjälpmedel för klara av skolan.
Skoldatatek är på modet,men de ger stöd till eleverna i sina skolor i kommunen,vilket praktiskt betyder att de elever som valt annan skola än den kommunala inte ges stöd om de går i en annan kommun. I min enfald trodde jag naturligtvis att kommunerna ska ge stöd till de elever som är skrivna i deras kommuner men nej!
Hur i h-e har kommunerna tänkt här?
En kommun (Botkyrka) har en chef på barn & utbildning som svarade snabbt på mail ,där hon skrev att ansökan görs med vanligt brev och att hon sedan beslutar om elever ska få stöd eller ej. Känns lite som rysk roulette.
Hur ska Sverige ta tillvara på dessa ungas kompetens,intelligens och förmågor om de inte ges en chans att få det stöd de behöver för klara av skolan?
Att regeringen även går ut med att de tänker avskaffa specialpedagogutbildningarna för att de vill ha endast speciallärare i skolorna är skrämmande då inte alla har kunskap om NPF.
Dyslexi, dyskalkyli, Asperger ,ADHD mm är saker som inte går förbise, att skriv,läs,räkne svårigheter är mycket vanligt hos de med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (överlappande diagnoser) är tydligen en okunskap som är vitt spridd.
Hur ska detta gå? Testa kognitionssimulatorn nedtill så får du själv se hur det är att ha svårigheter … Skulle du fixa skolan med tanke på ur lite stöd som ges idag?




